Rymdforskare har bevittnat ett mycket ovanligt fenomen: ett gigantiskt svart hål som slukade en stjärna. (källa dn.se)
Fantastiskt! någon som vet mer om detta... "när" skedde det i vår tideräkning? brukar det inte vara så att liknande händelser skett för länge sedan när vi kan observera det här?
Jo, det stämmer att det brukar ha skett för typ miljoner år sedan när man väl ser det. Det har att göra med att ljuset tar den tiden att färdas till oss. Utan det synliga ljuset av något så kan vi inte se det heller. Själva slukningen i sig har säkerligen tagit 1000 tals om inte miljontals år även den. Det är ju så med de storlekar som finns där ute, det händer inget som bara tar någon sekund "tyvärr".
Man säger i runda slängar att jorden föddes för 4.6 miljarder år sedan (4.600.000.000). Stjärnan som slukades befann sig 3,8 miljader ljusår bort. Så det var ju något som skedde långt innan dinusaurierna var påtänkta.
http://www.youtube.com/watch?v=IdA5qNqM3po
videon är på engelska.
har en text som lyder: (Zettersténs översättning, tryckt 2003. Zetterstén publicerade översättningen första gången 1917, därav det något ålderdomliga svenska språket.
Koranen 53:1 ff
Vid stjärnan, när den går ned!
Icke far eder landsman vilse, och icke bedrager han sig;
Ej heller talar han av egen drift.
Detta är ej annat än en uppenbarelse, som uppenbaras.
En, som är väldig i kraft , har undervisat honom.
I himmelens höjd;
Sedan närmade ha sig och svävade ned
Och kom på två båglängders avstånd eller ännu närmare
Och uppenbarade sina uppenbarelser för sin tjänare.
Koranen 56: 74 ff
Och jag svär vid stjärnornas nedgång,
Och det är sannerligen en dyr ed. Om I vissten det!
Detta är sannerligen en härlig koran,
Koranen 77:8
Och när stjärnorna slockna,
När himmelen rämnar
När bergen söndersmulas
-----------------------------------
I videon följer sedan ett stycke som inte är från Koranen, utan troligen en Hadith, dvs ett religiöst dokument som är en grad mindre heligt.
-------------------------------------
Vad jag ser i detta är att man har utnyttjat alla möjligheter till dubbeltydighet hos ord i avsikt att skrapa ihop något som ska kunna tydas som en beskrivning av ett svart hål.
Samma skulle man förmodligen kunna gör ur bibeln med samma teknik; man tar ett stycke som verkar lovande och reviderar den ordinarie tolkningen efter bästa förmåga.
Jag tycker att man avslöjar sig i Koranen 77:8, där det några rader ner uppenbarligen avser att jorden ska gå under, att aostlarna får veta att tiden är inne, och att det är avgörandets dag.
Inte så olikt vilken domedagsbeskrivning som helst i vilket religiöst dokument som helst.
Det hade gjort större verkan om den citerade texten hade tolkats som gällande "svarta hål" innan sådana hade diskuterats inom europeisk vetenskap, dvs före 1795, när Laplace kom med de första spekulationerna om en himlakropp som inte skulle vara synlig (fast han hade inte klart för sig riktigt hur ett svart hål fungerar).
Nu är det, som jag ser det, en efterhandskonstruktion av sedvanligt slag.
Är det så att allas domedag kommer individuellt när var och en dör och inte har med några tecken att göra.
även om jag personligen helt enkelt tror att allt är slut när man dör.
man inte lider så är det bra,för oss som sett jordens lidande skulle något sånt inte vara roligt och något sådant skulle nog inte kunna förklaras utan med en ond gud och det tror inte jag finns. Hur det än slutar så kommer det med stormsteg och det gäller för oss att njuta så mycket vi kan oavsett på vilket sett så länge man inte gör det på någon annans bekostnad.
av hur det ser ut när ett svart hål har slukat en stjärna.
Det ser i varje fall inte ut som på bilden.
En stjärna som slukas har råkat ha en olycklig bana och råkat passera det svarta hålet så nära och så långsamt att den fångas in och "ramlar ner", precis som de meteorer som vi på jorden varje kväll kan se på himlen; stenar som brinner upp i atmosfären. Andra stjärnor, med lyckligare riktning, med högre rörelsehastighet osv kommer att kunna befinna sig NÄRMARE det svarta hålet än den stjärna som slukades.
Stjärnor som befinner sig mellan oss och det svarta hålet kommer inte att beröras av händelsen. Stjärnor som finns bortom det svarta hålet kommer också att synas, och bortom det svarta hålet kan finnas finnas bokstavligen miljoner stjärnor, så man kommer inte att se en svart del av rymden.
Däremot kommer man, om man ger sig tusan på det, att KANSKE upptäcka att ljuset från stjänor bortom det svarta hålet har böjts av, när det har passerat nära det svarta hålet (en effekt förutsagd av Einstein på tidigt 1900-tal, när han räknade på hur ljus skulle böjas av när det passerade nära solen - vilket senare har bekräftats genom mätningar).
Kan det egentligen vara så ovanligt? Hur blev de supermassiva svarta hålen då så supermassiva, dvs miljontals till miljardtals mer massiva än vår egen sol, om inte genom att successivt attrahera och inkludera närliggande massobjekt? Det är möjligen ovanligt i vårt "närområde" och ofta dolt bakom förtätade galaxkärnor e d, och därför inte observerbart, men i universum som helhet torde det ske ganska frekvent.
För övrigt tycker jag att man ofta överdriver det exotiska och mystiska med svarta hål. De är ju bara, i likhet med vår sol och andra stjärnor, massiva materieobjekt som gravitationskollapsat, med den skillnaden att kollapsen är mer radikal (krävs > 4 ggr solens massa) och att kraften från en eventuell fusionsprocess därför inte kan balansera upp den enorma gravitationen eller att fusionen har passerat en kritisk punkt. Vid den graden av gravitationskollaps så slipper inte ens fotoner ut, men de svarta hålen är troligtvis ändå inte helt "svarta". Viss strålning lämnar de ifrån sig, s k Hawkingstrålning (hypotes).
Man kan betrakta galaxer och dess kärna, bestående av ett supermassivt svart hål och en förtätning av vilt orbiterande massobjekt, som ett avlopp med en avfallskvarn. Med tiden kommer förmodligen hela galaxen att vara en del av det supermassiva svarta hålet. Det som dock kan tala emot det scenariot är inverkan av den mörka materien. Men eftersom galaxerna har formerats kring sina massiva kärnor genom att attrahera all kringliggande materia, och lämnat den intergalaktiska rymden i princip helt tom på materia, så är "avloppsscenariot" bara en extrapolering av detta förlopp. Universum skulle i så fall sluta som en mängd supermassiva svarta hål med enorma avstånd emellan...
och det vi upplever nu är ett minne från den tiden..
Vad säger stjärnorna?
Mats historieblogg
Skapa din egen hemsida
Snacka med tjejer!
